Oro för barn

Oro för ett barn kan se ut på olika sätt. Under fliken ”svårigheter” kan du läsa mer om olika typer av svårigheter och problem som barn och unga kan ha och vart du som förälder kan få hjälp för ditt barn. Om du misstänker att ett barn far illa bör du göra en anmälan till socialtjänsten. Socialtjänstens arbete styrs av olika lagar där mycket av arbetet styrs av socialtjänstlagen.

Anmälan om oro

I socialtjänstlagen står det att alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialtjänsten. Det kan gälla ditt barn likväl som ett barn i din omgivning. An­mä­lan görs till so­ci­al­tjäns­ten i den kom­mun där bar­net bor. Om du är osäker på om du ska göra en anmälan eller inte kan du ringa och rådgöra med socialsekreterare på socialtjänsten. Om du inte uppger barnets namn kan du rådgöra anonymt.

Kontaktuppgifter till socialtjänsten

En anmälan till socialtjänsten kan göras både genom att du ringer till socialtjänsten och genom att du skickar anmälan till socialkontoret.

Observera att du som privatperson, t.ex. en granne, vän eller förälder till barnet, inte är skyldig att göra en anmälan men bör göra det. Om du blir orolig för att ett barn far illa genom ditt jobb på en myndighet eller verksamhet som omfattas om anmälningsskyldighet (t.ex. skola, förskola, barnavårdscentral) ska du genast anmäla din oro till socialtjänsten. 

Efter en anmälan

An­mäl­ning­ar om barn som miss­tänks fa­ra il­la tas emot av so­ci­al­sek­re­te­ra­re på socialkontoret. När so­ci­al­tjäns­ten ta­git emot en an­mä­lan be­kräf­tas det, of­tast ge­nom att en so­ci­al­sek­re­te­ra­re kon­tak­tar dig på te­le­fon. Ibland behöver socialsekreteraren ställa kompletterande frågor.

Skyddsbedömning

För alla anmälningar som inkommer till socialkontoret ska en skyddsbedömning göras. Det betyder att socialtjänsten behöver ta ställning till om oron i anmälan är så allvarlig och akut att det finns behov av akuta skyddsåtgärder samma dag. Skyddsbedömningen görs skriftligt, samma dag som anmälan kommit till socialkontoret eller senast dagen efter om den kommer fram sent på dagen. Beroende på innehållet i anmälan tar so­ci­al­sek­re­te­ra­ren ställ­ning till vad näs­ta steg blir.

Förhandsbedömning

Utöver skyddsbedömningen gör socialtjänsten en förhandsbedömning. Det innebär att socialsekreteraren bedömer om en utredning behöver inledas eller inte. Ibland finns det redan en pågående utredning och ibland räcker det med de samtal som socialsekreteraren har under förhandsbedömningen. Under en förhandsbedömning får socialsekreteraren endast ställa frågor till/ha kontakt med barnet, vårdnadshavare och den som gjort anmälan. Socialsekreteraren får också undersöka om socialtjänsten i den egna kommunen har någon tidigare kännedom om familjen.

Anmälningsmöte

Om det till exempel är en skola eller förskola som anmält oro för ett barn, är ett vanligt förfarande att ett möte ordnas under förhandsbedömningen med so­ci­al­sek­re­te­ra­re, den som an­mält oro och bar­nets vård­nads­ha­va­re. Gäl­ler an­mä­lan en ung­dom är of­ta hen med på det­ta mö­te. I mö­tet stäl­ler so­ci­al­sek­re­te­ra­ren frå­gor kring den oro som finns, men även om det som fun­ge­rar väl. Vård­nads­ha­var­na har möj­lig­het att stäl­la frå­gor till an­mä­la­ren och till so­ci­al­sek­re­te­ra­ren.

Beslut om utredning

Efter förhandsbedömningen tar so­ci­al­sek­re­te­ra­ren ställ­ning till om en ut­red­ning en­ligt Socialtjänstlagen ska in­le­das el­ler in­te. Skäl till att in­te in­le­da ut­red­ning kan va­ra att vård­nads­ha­va­re eller barnet själv om barnet är över 15 år, in­te sam­tyc­ker till det och att in­ne­hål­let i an­mä­lan in­te be­döms till­räck­ligt all­var­ligt för att en ut­red­ning ska in­le­das oav­sett sam­tyc­ke.

Återkoppling på anmälan

Bar­nets vård­nads­ha­va­re in­for­me­ras om be­slu­tet om ut­red­ning ska in­le­das el­ler in­te. Barnet informeras beroende på ålder och mognad. Socialsekreteraren kontaktar också den som gjort anmälan och meddelar beslutet, om den som gjort anmälan omfattas av anmälningsskyldigheten (t.ex. skola eller förskola).

Utredning

När en ut­red­ning in­letts gör ansvarig socialsekreterare en planering kring vilka som ska kontaktas under utredningstiden och vad som behöver göras. Ofta ingår samtal med barn, vårdnadshavare, föräldrar som inte är vårdnadshavare, skol- el­ler för­sko­le­per­so­nal och anhöriga. I en del ut­red­ning­ar häm­tas jour­na­ler el­ler ut­lå­tan­den in från bar­na­vårds­cen­tralen, barn- och ungdomspsykiatrin, an­nan sjuk­vård el­ler be­ro­en­de­vård. Kon­tak­ter med per­so­ner i det pri­va­ta nät­ver­ket kan ock­så tas. En ut­red­ning ska in­te gö­ras mer om­fat­tan­de än mo­ti­ve­rat, men kan ibland in­ne­hål­la en mängd re­fe­ren­ser, sam­tal och ob­ser­va­tio­ner. Den ska sam­man­stäl­las, skri­vas och del­ges vård­nads­ha­va­re och barnet/den unge in­om fy­ra må­na­der. Ut­red­ning­en kan avslutas med för­slag till nå­gon typ av in­sats, till ex­em­pel fa­mil­jebehandling el­ler kon­takt­per­son. I de fall vård­nads­ha­va­re el­ler en ung­dom över 15 år in­te vill ta emot in­sat­sen av­slu­tas ut­red­ning­en ut­an in­sats om det inte föreligger skäl för vård utan samtycke (LVU - Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Insats från socialtjänsten

Om utredningen visar att barnet/ den unga behöver någon form av stöd från socialtjänsten så beviljas en insats. Exempel på insatser kan vara familjebehandling, kontaktperson, kontaktfamilj och ungdomsbehandlare. Insatser kan också vara att barnet placeras i ett jourhem, familjehem eller HVB-hem (Vård utanför det egna hemmet). Det händer också att barn/unga placeras tillsammans med sin förälder på ett utredningshem. 

Hur lång tid en insats pågår varierar från några veckor till flera år. Insatsen följs upp av socialtjänsten.

Vård utan samtycke

Om ut­red­ning­en vi­sar att bar­nets häl­sa el­ler ut­veck­ling ris­ke­rar att all­var­ligt ska­das om ing­en vård ges, och det­ta in­te kan ske fri­vil­ligt, an­sö­ker so­ci­al­nämn­den hos för­valt­nings­rät­ten om vård en­ligt LVU - lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Sekretess

So­ci­al­tjäns­tens verk­sam­het om­fat­tas av sträng sek­re­tess. Det­ta in­ne­bär att en so­ci­al­sek­re­te­ra­re som in­te har sam­tyc­ke från vård­nads­ha­va­re, el­ler en ung­dom över 15 år, ba­ra kan be­rät­ta så­dant för ex­em­pel­vis sko­lan som är nöd­vän­digt för att so­ci­al­tjäns­ten ska kun­na full­föl­ja sitt uppdrag. Om det finns ett sam­tyc­ke kan sekretessen brytas. Det finns även vissa andra undantag, till exempel om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men.